Homeopati - Homeopati enligt Kari
Hem Homeopati - Vad kan homeopati göra för dig - Homeopat Kari Kokko - Homeopati enligt Kari Kurser och utbildningar - 2011 Kommande bok - Materia Medica Kontakt - Yin & yang praktiken		Ordet homeopati kommer från grekiskans homoios = liknande och pathos = lidande. Grundtanken till homeopatin formulerades redan i antiken av Hippocrates - som kallas läkekonstens fader. Han menade att det som framkallar sjukdom också kan användas för att bota densamma. Men det var under slutet av 1700-talet som homeopatin utvecklades av den tyska läkaren Samuel Hahnemann (1755-1843). Hahnemann hade slutat att arbeta som läkare. Han var besviken på att behandlingarna gav så mycket biverkningar och orsakade så mycket lidande, att behandlingarna inte åstadkom någon bot och att man i regel använde samma standardmetoder, t.ex. åderlåtning oavsett sjukdom. Han försörjde istället sig och sin stora familj som översättare. När han översatte Cullen´s materia medica kunde han läsa att kinabark (kinin) botar malaria på grund av sin bittra smak. Detta fann han orimligt och beslutade sig för att undersöka ämnet. Han provade ämnet på sig själv och upptäckte att han inom några dagar hade utvecklat de symtom malaria framkallar. När han slutade med medlet försvann symtomen, och när han tog medlet igen återkom de. Hahnemann utvecklade sin hypotes genom att prova olika ämnen på friska människor och noga studera de symtom som uppvisades. Han ordinerades sedan samma ämnen åt sjuka människor som uppvisade samma symtom och resultatet var förbluffande. Det fungerade undantagslöst! Ett ämne som framkallar en viss reaktion hos en frisk människa, kan bota densamma hos en sjuk. Vanlig lök får bl.a. ögon och näsa att rinna, men kan om symptomen exakt överensstämmer med prövningen även i övrigt fungera som botemedel mot hösnuva. Homeopatins syn på sjukdom skiljer sig från den traditionella medicinen genom att man ser en individ som en helhet, fysiskt, mentalt och själsligt. Det är av denna anledning två personer med till synes samma sjukdom kan få helt olika mediciner. Om ett symtom uppstår är detta ett tecken på obalans hos individen. Ett symtom är kroppens sätt att uttrycka sin sjukdom på det friskaste sätt den förmår i det ögonblicket. Att ta bort symtom botar inte sjukdomen utan undantrycker den och sjukdomen kan i värsta fall drabba oss på ett djupare plan. Dessutom utvecklas sekundära och ofta kroniska sjukdomar ifall man långvarigt bekämpar enstaka symtom. Hahnemann utvecklade sin hypotes genom att prova olika ämnen på friska människor och noga studera de symtom som uppvisades. Han ordinerades sedan samma ämnen åt sjuka människor som uppvisade samma symtom och resultatet var förbluffande. Det fungerade undantagslöst! Ett ämne som framkallar en viss reaktion hos en frisk människa, kan bota densamma hos en sjuk. Vanlig lök får bl.a. ögon och näsa att rinna, men kan om symptomen exakt överensstämmer med prövningen även i övrigt fungera som botemedel mot hösnuva. Homeopatins syn på sjukdom skiljer sig från den traditionella medicinen genom att man ser en individ som en helhet, fysiskt, mentalt och själsligt. Det är av denna anledning två personer med till synes samma sjukdom kan få helt olika mediciner. Om ett symtom uppstår är detta ett tecken på obalans hos individen. Ett symtom är kroppens sätt att uttrycka sin sjukdom på det friskaste sätt den förmår i det ögonblicket. Att ta bort symtom botar inte sjukdomen utan undantrycker den och sjukdomen kan i värsta fall drabba oss på ett djupare plan. Dessutom utvecklas sekundära och ofta kroniska sjukdomar ifall man långvarigt bekämpar enstaka symtom. Vissa av de ämnen man provade hade ganska obehagliga biverkningar. Hahnemann började då att minska dosen av läkemedlet för att minimera biverkningarna och utvecklade ett system som han kallade för dynamisk utspädning eller potensering. Han kom fram till det överraskande resultatet att om medlet var dels korrekt utvalt för patientens symptom och dessutom gavs i en lämplig potens så kunde det bota utan biverkningar! Detta i motsats till en lika stor utspädning som inte alls har samma verkan. Det som kännetecknar en klassisk homeopat är att man, enligt Hahnemanns lära – väljer ut ett passande läkemedel med hänsyn tagen till patientens alla symptom d.v.s. totaliteten av symptomen och att man bara behandlar med ett läkemedel åt gången. Man väljer helt enkelt det läkemedel som bäst motsvarar de symtom, den sinnesstämning och de karaktärsdrag som patienten uppvisar! Det läkemedlet är det lämpligaste så länge patienten uppvisar förbättringar och symptombilden fortsätter att överensstämma med det valda läkemedlet.